En vinterdag i Central Park

Det är kallt, det är snö och vi fryser, men vi gillar att promenera och solen skiner. Vi startar i sydvästra hörnet av parken vid Columbus Circle. Här finns det cyklar att hyra, men just idag är det stängt. För två dagar sedan fanns ingen snö och det var riktigt varmt när jag gick igenom parken, men vädret ändras snabbt numera. Två hästekipage ger sig iväg och de har packat in sina gäster i röda stora filtar. Ursprungligen hade vi tänkt gå förbi Strawberry Fields. Ett 10 000 kvadratmeter, lugnt område med mosaik lagt i en svart-vit cirkel med ordet IMAGINE i mitten. Här samlas John Lennon fans och Yoko Ono har donerat pengar som skall räcka till underhåll. Det ligger på västra sidan av parken och att gå in från 72:a gatan är enklast.

Vi går istället in i Sheeps Meadows, ett stort inhägnat område där det förr gick får, idag leker barn och föräldrar med pulkor, folk åker skidor och vi möter en man på cykel. Kan inte låta bli, frågar hur det går att cykla en sådan här dag?

• Det är mycket bra för balansen, men inget jag rekommenderar någon som är otränad att göra blir svaret från den vinglande mannen utan dubbdäck.

Området är ett så kallad tyst del av parken. Sommartid är det fullt med handdukar och filtar, folk solbadar och picknikar, inga bollsporter. Idag är det pulsa i snö som gäller. Vi meandrar nordöst och går förbi dammen, Conservatory Water. Om kylan håller i sig kommer det att gå att åka skridskor här om några dagar. Här finns parkens två mest älskade statyer. Dels Danmarks H. C. Andersen som står och läser den fula ankungen och så Alice i Underlandet författad av Lewis Caroll. Alice sitter på en svamp omgiven av figurer från boken. Statyn får man klappa och klättra på. Den lyser blank. Ingen snö här. Alice är omringad av högljudda barn och vuxna som fotograferar sina telnigar.

Nu vill vi värma oss och vi är nära. Sagornas statyer är vid 74:e gatan på östra sidan och det tar oss ungefär tio minuter till Metropolitan Museum of Art. Vi behöver inte stå i den långa kön, vi tar den snabba då vi köpt City Pass. Det är ett häfte som ger inträde till ett antal sevärdheter. Det bästa med det är enligt mitt tycke är att om man har häftet har man en egen så mycket snabbare kö. Så skönt. Donna och jag går till cafeterian och vi är nöjda med både kaffet och teet, men kall pasta och kalla ost makaroner värmde inte våra magar. Däremot blev vi varma i hjärtat av mycket annat på museet, exempelvis julgranen med sina dekorationer av änglar och julkrubban. De finns här från slutet av november till början av januari. Museet har fler än två miljoner verk. Vi känner oss fortfarande lite frusna, men knatar på och njuter av de franska impressionisterna, de antika skulpturerna, keramik från Peru och Tiffanyglas, men när vi passerar julgranen för tredje gången skrattar vi och bestämmer oss för att ta bussen ”hem”.